Willie Nelson, You Don't Know Me. The Songs of Cindy Walker (2006)

Det här är en av mina favoriter just nu. Wille Nelson sjunger låtar av den inte så väldigt välkända Cindy Walker som på framför allt 40-talet skrev hits åt stjärnor som Bob Wills, Ernest Tubb och Eddy Arnold. Materialet påminner en hel del om klassiska vokalstandards av Sinatra-typ. (Jag måste f.ö. köpa In the Wee Small Hours snarast.) Allt låter så självklart och enkelt, som om text och melodi är skrivna helt utan ansträngning:

You give your hand to me, and then you say hello
And I can hardly speak, my heart is beating so
And anyone can tell, you think you know me well
But you don't know me

Willie är dessutom en sångare som kan få precis allting att låta just så där enkelt och perfekt. Bättre fraseringsförmåga får man leta efter - Miles Davis lär ha beundrat honom av den orsaken. Det jag gillar med den här typen av elegant, lekfull country är också att den framförs med en aning distans - som om sångarna vill göra klart att de förhåller sig lite som skådespelare till texten, utan den vanliga jobbiga uttrycka sitt eget innersta-estetiken.