Skivmässa

I lördags var jag på skivmässa. Jag höll mig i skinnet och köpte bara tre skivor. Dem är jag dock väldigt nöjd med.
Mest nöjd är jag med att jag hittade Kathleen-ep:n med Tindersticks. Titelspåret är en lysande tolkning av en av Townes Van Zandts bästa låtar (originalet är visserligen ännu mer briljant).

Sedan fyndande jag en cd med Blind Willie McTells första inspelningar, för Victor 1927-32. (För övrigt "producerade" av Ralph Peer, som även spelade in The Carter Family och Jimmie Rodgers.) Jag gillar verkligen omslaget, det är en hel serie med gammal blues som alla pryds av liknande målningar.

Sist men inte minst köpte jag Nick Lowes första album, Jesus of Cool (1978), på vinyl. Jag har velat ha det väldigt länge, men det har inte blivit av. Det låter ganska annorlunda mot vad jag hade trott men är riktigt bra - även om det inte är i närheten av senaste albumet, The Convincer. Det är å andra sidan en av mina absoluta favoritskivor. Intressant nog finns Jesus of Cool i en herrans massa olika utgåvor. Låtarna varierar en aning, och även ordningen. Jag har den skandinaviska utgåvan som ser ut ungefär som på bilden, som föreställer den amerikanska utgåvan som heter Pure Pop For Now People. Originaltiteln var antagligen för hädisk.

Loretta Lynn & Patsy Cline

Jag har varit lite kluven till den här serien med samlingar. Jag tyckte först att de såg lite billiga ut, men nu tycker jag att de är ganska snygga. Faktum är att det tycks vara det bästa valet för tillfället om man vill ha alla hits men inte vill köpa en box - och de flesta sådana är för mastiga för mig (Sam Cooke- och Phil Spector-boxarna är viktiga undantag).

Så jag behöver nog de här. Naturligtvis saknar just dessa två svensk distribution. Varför det? Loretta Lynn-samlingar borde väl sälja efter succén med Van Lear Rose och Patsy Cline är väl nuförtiden mer känd än t.ex. Connie Francis? Samlingen med henne vill jag förresten också ha, "Stupid Cupid" är strålande.

John Phillips, John Phillips (John the Wolfking of L.A.) (1970)

Det här albumet har jag varit nyfiken på sedan det var med på tidningen Pop:s 100-bästa lista och nu har det kommit i en mycket vacker nyutgåva.

Phillips var låtskrivare i The Mamas & the Papas och även den här skivan har väldigt mycket västkustkänsla. Konturerna är en aning atmosfäriskt disiga och det är inte alltid så lätt att höra vad Phillips sjunger. Samtidigt som arrangemangen är väldigt intrikata och detaljrika är musiken otroligt omedelbar och medryckande.
Vad låtarna handlar om är inte glasklart, men Phillips tecknar små porträtt av sina vänner och skildrar miljön kring Los Angeles. Man får intrycket av en värld där människorna har lite för mycket pengar och lite för lite att göra. De hänger på stranden, slöar, kör runt lite grann - och det verkar både härligt och riktigt trist på samma gång. Vilket Phillips också verkar tycka: "Malibu people really know how to live", heter det i en text som handlar om folk som inte gör någonting alls.

Jag misstänker att Bob Dylan gillar den här skivan. Han måste åtminstone ha tittat på den när han fotade omslaget till Desire (1976). Kanske var det ett svar, Phillips sjunger "Bobby wants a lady from the lowlands" i "Let It Bleed, Genevieve".
En av låtarna, "Holland Tunnel", är för övrigt med på soundtracket till förra årets bästa film, The Squid and the Whale.