Townes Van Zandt, At My Window (1987)

När jag sprang på det här sena Townes Van Zandt-albumet kunde jag förstås inte annat än köpa det. Det är riktigt bra och det hörs inte alls att det är inspelat mitt under 80-talet (men det syns på omslaget). Låtmaterialet når visserligen på det hela taget inte upp till hans tidigare, men exempelvis "Snowin' On Raton" är en Van Zandt-låt av klassiskt snitt. Den öppnar med ett par suggestiva rader där Van Zandt använder namn på platser så perfekt som det går:

Well, when the wind don't blow in Amarillo
And the moon along the Gunnison don't rise

Annars är Van Zandt en mästare på att få det att verka som om orden bara kommer ur honom helt utan ansträngning. De kan tyckas alldagliga men han sätter samman dem så att de i all sin enkelhet framstår som undanglidande och svåra att helt få grepp om. Som i titelspåret - en låt som Van Zandt hade spelat in redan på 70-talet men inte gett ut:

Feel fine
Feel low and lazy
Feel grey and hazy
Feel far away

De där raderna fungerar nog förresten inte så bra i skrift. Man måste nog höra honom sjunga dem med sin varma, avslappnade röst som på det här albumet hunnit bli lite sliten - vilket närmast gör den ännu vackrare.